Sova som en stock.
Jag slocknade igår i den utbäddade soffan framför Tv:n. Jag hade inte ens tagit den där insomningstabletten som jag fått utskrivet igår. Nackdelen var väl att jag vaknade vid 04 istället. Fast det kändes inte så farligt, jag kände mig utvilad. Men något ganska intressant hände när jag låg där, vaken. Tankarna började snurra (iof inget ovanligt med det) och jag började tänka på läkarbesöket igår. Och så blev tankarna snabbt mörkare och jag började känna mig ledsen. Började tänka på hur sjukdomen sakta tar över min kropp. Men så kom jag på mig själv. Vad fan gör jag? Nu har jag fått en ny medicin som ska ge sig på tumörerna, inifrån. Dom jävlarna ska inte få komma undan, tänkte jag. Och så försvann de negativa tankarna. Min pappa påminde mig idag om hur viktigt psyket är. Det gäller att påverka kroppen på de sätt man kan. Klart att man får vara ledsen. Jag har gråtit väldigt mycket de senaste månaderna. Men det gäller att försöka vara så positiv man kan. Allt blir så mycket lättare då!
Kommentarer
Trackback
