Sarkom

Jag försöker att inte irritera mig över saker jag ändå inte kan påverka. Och, om jag får säga det själv så är jag ganska bra på att inte irritera mig i onödan. I alla fall när det gäller saker kring min sjukdom och hur sjukhuset hanterar min behandling. Jag försöker acceptera och mest vara glad över att jag får den hjälp jag får.

 

Men idag blev jag både irriterad och ledsen. Jag fick ett brev för två veckor sen som sa att min nästa behandlingsperiod skulle börja måndagen den 24:e juni. Jag skulle först ta blodprov, sen till Foukakis (en annan sarkomonkolog) och sen upp på behandling kl 10.00. Och idag fick jag brev från min läkare om att min behandling blev ändrad till att börja den 27 juni istället.

 

Och det hade väl varit jätteokej, om det nu inte hade varit så att jag är väldigt beroende av att någon kan ta hand om mina hundar undertiden jag ligger på sjukhus. Och just den veckan (som från första början inte alls var en behandlingsvecka för mig, men som blev en behandlingsvecka eftersom att min förra behandlingsperiod blev flyttad för att sjukhuset strulade med att boka min behandling) är en komplicerad för min familj att ta hand om mina hundar. Vi hade lyckats planera ihop veckan tillsammans på ett fungerande (om än inte ultimat) sätt när tanken var att jag skulle behandlas den 24:e.

 

Men nu blir det istället så att ingen kan ta hand om mina hundar. Mina båda föräldrar är bortresta i jobb, min älskling jobbar natt, jag ligger på sjukhus och min storebror är bortrest hos sin flickvän i Thailand. Och jag som redan känner mig som en dålig matte som inte orkar/kan ta hand om sina hundar ordentligt måste än en gång göra dom besvikna och boka in dom på hundhotell i 4 dagar. Bara pga sjukhusets strul.

 

Jag mailade min läkare och frågade varför tiden hade ändrats men hon visste inte varför. Det är avdelningen som av någon anledning har ändrat tiden ör min behandling, och sen hör dom inte av sig till mig och berättar det, utan det får bröst- och sarkommottagningen göra. Min läkare bad så hemskt mycket om ursäkt men sa att hon inte kunde göra något åt det.

 

Nu har jag i alla fall fått kräkas ur mig min irritation. Nu är det bara att släppa det och gå vidare.