Sarkom

Sen jag vaknade har jag känt av ett lättare illamående. Det blir bättre när jag äter, men det är svårt att äta vad som helst. Jag har också varit trött. Medicinen gör sig verkligen påmind idag. Tur att jag tar helg nu!

Idag fick jag besök av mina handläggare från försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Dom ville se min arbetsplats och prata om hur vi går vidare mot anställning, med mig och mina chefer. Det kändes bra. Dom var lite imponerade av att jag orkade gå upp så mycket i arbetstid som jag gjorde med början i förra veckan.

Vi planerade inte mer än att vi skulle ses efter jul och prata mer då kring hur fortsättningen mot anställning kan se ut. Men att det ändå är möjligt känns riktigt bra tycker jag. Det kanske blir en vettig skattebetalare av mig också, en vacker dag!

Känner inte av den ökade dosen speciellt mycket. Jag var ganska trött i morse när jag vaknade och kroppen kändes väldigt degig och seg. Utöver det och att jag blev rätt trött efter jobbet så kan jag inte säga att jag märker något. Det är väldigt diffusa symptom som man upplever första dagarna. Den riktiga tröttheten infinner sig nog i morgon eller på fredag. Och även om symptomen är diffusa har jag lärt mig känna igen dom. Jag vet vad som väntar...

Så här ser det ut. Mediciner mot cancer, mediciner mot biverkningar av medicinen mot cancer, och mediciner mot biverkningarna mot medicinerna som ska ta bort biverkningarna av medicinerna mot cancer.

Krångligt?

Ingen fara på taket! Läkarbesöket gick finfint. Blodproverna har sett bra ut, även det jag tig igår. Lidbrink konstaterade att det var mina gamla mediciner som påverkade mina prover.

Hon räknade ut att jag var två kvadratmeter stor (haha!) och att maximala dosen temodal då var 400 mg. Och eftersom att proverna sett bra ut ville hon öka dosen från 300 mg till 360 mg, för att se om kroppen orkar.

Jag hade också en önskan om att slippa äta medicinen under julveckan (som det var planerat nu skulle jag ta medicinen med början på julafton och 5 dagar framåt). Så vi bestämde att jag ska börja medicinera idag istället för nästa vecka. Allt för att komma i fas.

Annars konstaterade vi att röntgen och läkarbesök blir någon gång i februari. Hon skulle boka tider till det och sen skicka till mig.

Perfa! Få se hur kroppen fungerar den här medicinperioden.

Hade en riktigt avslappnande helg. Alvaro var ledig, så vi spenderade tiden mest åt att umgås. Vi hade till och med ett litet förbud mot att hålla på med telefoner/datorer under helgen. Mest för att bara få slappna av. Det är ganska stressande att sitta uppkopplad jämt. Det resulterade i att vi knappt såg på tv heller. Och jag lyckades läsa ut en bok och börja på en ny. Tänka sig!

I morgon är det läkarbesök. Det är ett uppföljningsmöte för att hon ska få veta hur det fungerat med medicinen. Jag förväntar mig inga större förändringar. Blodproverna har dessutom sett bra ut de senaste två veckorna. Det jag tog idag borde också se bra ut!

Kände mig inte alls speciellt trött idag. Efter jobbet är man väl alltid lite slö, men jag kände mig inte som förra veckan. Hoppas det fortsätter så.

Jag funderar dock mycket på lungorna. Hela tiden funderar jag på hur jag andas, om det är något "missljud" eller om jag kan ta tillräckligt djupa andetag. Jag resonerar med mig själv varje gång att jag är fånig och borde sluta. Men det hänger liksom kvar. Det finns så mycket annat att lägga fokus på!

I helgen ska jag och Alvaro ner till Skåne och hälsa på vänner. Vi åker på fredag och är tillbaka hemma på söndag. Så det blir snabbvisit och jag hinner kanske inte hälsa på alla som jag skulle vilja hälsa på. Men det är tyvärr så ibland, man hinner inte alltid det man vill.

Har kommit iväg till gymmet idag. Det är en sån härlig känsla att pumpa ut all energi ur kroppen, ordentligt. Det är på topp inför läkarbesöket i morgon!

Kom iväg och tränade idag. Jag har tränat två gånger den här veckan, vilket känns skönt. Det är lagom för mig, när jag dessutom tar hundpromenader.

På gymmet körde jag benpress, vilket jag inte gjort på flera månader. Jag fick för mig i somras att benpressen gjorde att jag fick ont vid tumören i höften. Men idag fick jag för mig att testa den igen, mest för att se hur starkt mitt opererade benet var. Och jag klarade 37 kilo utan större problem (med tanke på att jag började med 5 kilo, vilket jag trodde skulle vara svårt så kanske ni förstår min lycka). Happy day!

Jag stötte på en granne i veckan. Hon och jag har pratat lite när vi stött på varandra tidigare och hon vet om att jag är sjuk. Hon kommenterade att hon tyckte att jag såg pigg och fräsch ut. Det var väldigt roligt att höra, med tanke på min situation.

Blodprovet i veckan såg riktigt bra ut! Det kändes toppen att höra. Kroppen känns också väldigt bra. Jag orkar mer och den här veckan har jag utökat mina tider på jobbet med 2 timmar/dag. Det har gjort mig enormt trött men en "vanlig" trötthet. Inte medicintrött, som gör mig energilös och slut, utan bara trött. Det är andra veckan utan mediciner, vi får se om kroppen orkar jobba lika mycket den veckan jag tar medicin.

Kroppen känns bättre och bättre för var dag som går. Igår lyckades jag ta mig och träna, vilket jag inte gjort på några veckor. Och även om jag var fullständigt otränad och kroppen blev ordentligt trött, så kändes det ändå bra. Visserligen känns det fortfarande att kroppen till viss del påverkas av cellgifterna, men det är mest när jag tar slut på kroppens resurser.

Igår fick jag även till en kvällspromenad, något som jag inte lyckats med på ganska länge. Visserligen tar jag mig ut varje kväll på promenad med hundarna, men det var några veckor sen jag gick en längre sträcka. Väldigt skönt det också. Att orka!

Den här veckan tänkte jag försöka utöka arbetstiderna. Jobba 2 timmar mer per dag. Vi får se om jag orkar det. Jag hoppas det!

Bild från kvällspromenaden igår med Globen som bakgrund.

Ringde sjukhuset idag. Ville fråga om mina blodprover jag tog i tisdags. Tydligen låg jag väldigt bra på alla värden. Både röda och vita blodkroppar. Jag minns inte riktigt när den eventuella dippen i värdena skulle komma, om det var första veckan utan temodal eller om det var någon av de andra veckorna. Men det bådar gott!

Min läkare pratade om att eventuellt justera dosen, beroende på hur proverna såg ut. Vet inte om det var tankar på att kräma på ännu mer i styrka, eller om det bara handlade om att sänka dosen om blodvärdena såg dåliga ut. Jag ska tillbaka på läkarbesök, inför nästa dos, den 20/11. Vi får se då!

Biverkningarna av medicinen smög sig på. Jag kände inget första dagarna. Tröttheten smög sig på och var riktigt jobbig från och med onsdag. Först fattade jag inte att det var en biverkan, men det blev klarare ju längre tiden gick. Jag har haft aningen svårt att äta. I fredags gick bara vissa saker ner, jag har mått illa när jag varit hungrig. Kroppen har skrikit efter mat, vilket inte är vanligt för mig. Och trots att jag ätit mer och oftare än jag brukar känner jag mig smalare än innan. Får se om vågen visar något också.

Men allt är överkomligt om det visar sig att det är en medicin som jag kan gå på (dvs inte blodprovet i veckan visar några katastrofvärden), och att den tar på tumörerna. Jag hoppas också att jag, de här tre veckorna utan medicin, mår lite bättre.

Ny vecka och nya möjligheter!

Jag är så trött. Sjukt trött. Hela kroppen skriker åt mig att vara still. Det känns som om medicinen tar all min energi. Jag blir aningen piggare när jag får i mig mat.

Men eftermiddagen och kvällen har spenderats genom att slappa. Typ såhär: